Kungsholmspersoner

KUNGLIGHETER OCH ADEL

* Gripenhielm, Edmund 1622-1675
Hette egentligen Edmund Frigelius – adlad Gripenhielm 1660 . Han var Karl XI:s lärare, hovkansler, riks- och kansliråd, friherre och ägare till de tomter inom kvarteret Pilträdet som senare kom att inköpas av Sundhets-Commissionen 1749 för anläggandet av Serafimer-lasarettet

Källa och läs mera: S:t Eriks årsbok 1950

Gustav IV Adolf (1778 – 1837) Son till Gustav III och Fredrika av Baden. Efter mordet på fadern blev han Sveriges konung 1792 -1809. Därefter avsatt och utvisad. Förde ett kringflackande liv i Europa till sin död. Där mest känd som Överste Gustafsson.

Man kan undra varför Gustav IV Adolf hamnar bland Kungsholmspersoner? Visserligen var han bjuden att närvara vid gjutningen av Sergels staty över sin far Gustav III som skedde i Charles Appelquist gjuteri i Marieberg, Dessvärre kom han aldrig (Se Månadens Kungsholmmía Februari 2015). Intressantare är, att han var samtida med A.N.Edelcrantz (1754-1821) och tog beslutet att skicka Edelcrantz på en Europa-resa för att bland annat skaffa ångmaskiner till statens kronobrännerier – varav ett låg på Kungsholmen. Ännu betydelsefullare var att Edelcrantz fick med sig Samuel Owen hem från England för installation av en ”eld- och luftmaskin” till sin egen kvarn – Eldkvarn – som ju också låg på holmen. Och vad Owen senare kom att betyda för utvecklingen på ön är ju känt och att bröderna Bolinder också köpte verktyg av honom efter konkursen. Kanske en följd av att Gerhard Bolinder som ung arbetade just hos Owen.

Källa: Wickman Mats, En kunglig tragedi, 2009

Karl XI (1655-1697) Karl var enda barnet till Karl X Gustav och Hedvig Eleonora av Holstein-Gottorp. Vid faderns död blev han kung av Sverige. Kort före sin död utsåg kungen sin förtrogne handsekreterare  Emund Figrelius till lärare åt kronprinsen. Samma år adlades den nytillsatte informatorn under namnet Gripenhielm.. Den senare får senare en tomt genom donation förmodligen förmedlad genom den tacksamma kungen eftersom han ”efter sitt trägna arbete med monarkens information, (kungen var dyslektiker) skulle ha ett ställe, där han kunde söka någon recreation”. Här bygger Gripenhielm sig ett palats på 1670-talet i kvarteret Pilträdet på Kungsholmen.  Samma år som kungen kröns till kung (1672)  föreslår man att ön skall byta namn till Karlsholmen. Kyrkoherden i Klara – Jöns Terserus – uttalar en önskan att kungen måtte ”munkenamnet av denna borttaga låta och helt utrota, allernådigast givande honom ett annat namn”. Kungen svarar: ”Efter Riddarholmen ligger här vid Staden, Drottningholm ett stycke härifrån, varföre må icke Kongsholmen ligga däremellan?” Tillsammans med sin mamma, änkedrottningen , var han även närvarande när Kungsholms kyrka invigdes 1:a advent 1688. Hans gemål Ulrika Eleonora (den äldre) har gett kyrkan dess namn.

Kristina (1626-1689) Dotter till Gustav II Adolf och Maria Eleonora av Brandemburg. Drottning av Sverige 1632-1654, regerande från 1644. Uppe i Stadshusets norra hörn lät Ragnar Östberg som en hyllning placera en staty av drottningen blickande ut över holmen. Under tiden för förmyndarregeringstiden (1632-1644) donerades stora områden på holmen till bl. a. de fältherrar som utmärkts sig i 30-åriga kriget”nämligen alltifrån östra udden till och intill staketet, som nu där uppsatt är” (ungefär S:t Eriksgatans sträckning). Så får fältmarskalken Gustaf Horn området Hornsberg och Lennart Torstensson Kristineberg. Drottningens ”sockerbagare” Abraham von Eck blir heller inte lottlös. Han får en tomt intill nuvarande Owens gata.

Carl Piper (1647-1716) Gift med Christina Törnflycht (1673-1752) Se: Törnflycht. Piper blev Karl XII:s förste minister. Vid det stora nordiska kriget följde han med kungen och utförde många diplomatiska uppdrag. Vid slaget vid Poltava 1709 sägs han ”ha ridit åt fel håll” och tillfångatogs av ryssarna. Han kom emellertid att utföra ett betydande arbete med att hålla kontakt med de många fångna karoliner som var utspridda på olika förvisningsorter. Han dog i rysk fångenskap.

På vår holme har vi den Piperska Malmgården mer känd som Piperska muren. Den inköptes 1694 av greve Carl Piper men är mer känd för den höga tegelmur runt egendomen som hans hustru Christina Tornflycht lät uppföra 1704. Redan 1695 påbörjades anläggandet av en trädgård i barockstil. Trädgården sträckte sig över ett betydligt större område än vad fallet är i dag.

Piper-Törnflycht ,Christina (1673-1752) . Förmäld med kanslirådet Carl Piper 1690. För kungsholmsbor mest känd för den trädgård i barockstil hon lät bygga ut i anslutning till den Piperska malmgården med orangerier, grottor ruddamm och terrasser m.m. samt den mur som det nuvarande slottets byggherre Nicodemus Tessin d.y. uppförde runt anläggningen år 1702. Idag finns endast en liten rest av muren kvar. I andra sammanhang utmärkte sig T. som en kraftfull kvinna som köpte gods och bruk. Hon lämnade Stockholm för gott 1712 och bosatte sig på gården Krageholm i Skåne. Ett rykte säger att hon fått löfte om att köpa sin make Carl fri från fångenskapen i Ryssland men avböjt. Hon styrde bäst sin affärsverksamhet i hans frånvaro.                                                                                                                                                              Se även under Piper, Carl

Ulrika Eleonora av Danmark (1656-1693) även kallad Ulrika Eleonora den äldre var dotter till Fredrik III av Danmark och blev drottning av Sverige i och med giftermålet med Karl XI den 6 maj 1680. Hon beskrivs som gudfruktig, tålig, mild och välgörande. Hon skapade fler varaktiga stiftelser bl.a. ett fattighus på Kungsholmen (ej att förväxla med Anna Forsmans d:o). Kungsholms Kyrka bär hennes namn. Hon lämnar efter sig ett gott eftermäle exemplifierat i historikern Frans Ferdinand Carlsons ord: ”sällan har en älskligare varelse prytt en kungatron. Hon tänkte på alla utom sig själv”. Hon fick sju barn varav endast tre överlevde henne. Se även Månadens Kungsholmía oktober 2014.

Källa: Wickipedia

KYRKAN

 

 Biörn, Anders (1619-1696). Student vid Uppsala universitet 1642. Enligt egen uppgift var han amanuense 1647 vid drottning Kristinas bibliotek. Från 1653 även hofkassör. Därefter hofsecreterare under en kort tid. År 1656 blev han utnämnd till inspector vid Kungliga Myntet – en befattning som han behöll i över 20 års tid. Han var ledamot i kyrkorådet och inspektör för kyrkobygget. Han bodde i kvarteret Murmästaren – där församlingen nu har sin expedition och församlingslokal.

Källa och läs mera: Een kort relation om Kongzholmen

Desmarées, George  konstnär född på Österby bruk i Films socken, Uppland, 29 oktober 1697.  Fadern var av flandrisk släkt och inflyttad till Stockholm, gifte sig med kryddkrämaren Scipio Mijtens dotter Sara (Lilla Mejetens gränd på Södermalm). Georges målade  som ett tidigt verk ”Jobs lidande” som överlämnades till församlingen den 14 december 1716 – skänkt av grevinnan Kristina Pipers trädgårdsmästare Michaël Wassberg. Konstverket finns nu återbördat från Ingarö kyrka i östra korsarmen ovanför prästgravrummet. Desmarées har bla målat amiralskan Appelblom som finns på Riddarhuset.

Källa och läs mera: Kungsholms kyrkoblad 1991

*Forsman, Anna, fattig vedbäraränka med ett synskadat barn. Anna hade i flera år levt på  bidrag från församlingen. Hon fick ett arv från sin systerson Eric Roos (sidenfabrikör) på 60.000.-riksdaler. Kyrkoherde Gråberg inledde en process för att få arvet överfört på församlingen i stället för till Anna. Änkan fick hjälp av repslagaränkan Maria Marlo. En förlikning ledde  till att fattigstugan uppfördes och att Anna fick en egen våning under sina resterande 20 år – hon lär finnas begravd ”i hög jord” d.v.s. nära kyrkan. Hon överlevde sina barn och avled 1784.

Källa och läs mera: Vårt Kungsholmen av Harald Norbelie

Frank, Greger guldsmedsgesäll som skapade församlingens äldsta inventarium – en vinkanna – av resterna av den första uppsättningen av kyrkosilvret som gick förlorat i banden den 20 november 1679.

 Gråberg, Olof, kyrkoherde 1760- 1767. Förde en process mot Anna Forsman – ett fattighjon som genom ett arv från en systerson fått 60.000.- riksdaler. Anna Forsman fick hjälp av repslagaränkan Maria Marlo. Förlikningen ledde till att Fattigstugan – ”6:an” uppfördes 1762 av Gabriel Zincke. Anna och hennes dotter kunde bo i fattigstugan tills hon avled 1784. Se även Anna Forsman.

Guthermuth, Elsafödd  Williamsberg, gift med Coelestin Friedrich Guthermuth. Maken var informator för Karl XI:s döttrar Hedvig Sofia och Ulrika Eleonora ( sedermera drottning Ulrika Eleonora d.y. gift med Fredrik I).

Elsa Guthermuth engagerade bildhuggaren Caspar Schröder för att tillverka baptisteriet i Kungsholms kyrka, som av många betraktas som Kungsholmens förnämsta konstverk. Det har spekulerats mycket om orsaken till att hon skänkte denna dyrbara gåva till just Kungsholms kyrka. Maken var från Holstein-Gottorp, samma grevskap som Ulrika Eleonoras d.ä. svärmor– Hedvig Eleonora (hatade allt danskt) med ett omvittnat dåligt förhållande till sin svärdotter.

Hedvig Sofia gifte sig med Fredrik IV av Holstein-Gottorp (sedermera general i Karl XII:s armé och stupade år 1702 i i slaget vid Klissow). Äktenskap var i allra högsta grad präglade av politik på den här tiden för kungliga och adeln.

Halling, Zacharias (d.1709) var drottning Ulrika Eleonora d.ä. ev. änkedrottningen Hedvig Eleonora köksmästare. Han har en minnestavla – epitafium* – i Kungsholmens kyrka som Caspar Schröder (se denne) gjorde till minne av sin far. Änglabarnen med upprullat hår har sina släktingar på dopaltaret i samma kyrka.

*Epitafium, plural epitafier, latin epitaphium, av grekiska epitaphios ’hörande till grav’, bildat av epi ’till’ och taphos ’grav’, är en med inskrift försedd minnestavla över en död person. Epitafiet kan vara uppsatt i eller utanför en kyrka

Höök, Bengt Andersson (d. 1727) var bokbindare som utnyttjade Karl XI:s frimästarbrev och slog sig ned på Kungsholmen år 1672 efter gesällår i Uppsala.

Redan år 1679 hade han fått böta till ämbetet som ”bönhas” – han hade också slagit sig på pergamentstillverkning som tillhörde ett annat skrå. Han var tydligen en ganska egensinnig natur som ofta råkade i konflikt med sin omgivning – inte bara med bokbinderiskrået. Nya böter 1687, varefter han året därpå blev mästare. Han blev bisättare i ämbetet år 1710 (kan liknas vid vice VD) och ålderman (VD) någon gång på 1720-talet.

Bibeln som nu ligger i predikstolen skänkte han till invigningen av kyrkan år 1688.

Han första hustru hette Maria Persdotter avled år 1697, samma år som Karl XI avled och slottet Tre Kronor brann.

Minnestavlan över honom – epitafiet – som nu finns i kyrkan (norra korsarmen – västra sidan) lät han uppföra år 1703. Detta med höken högst upp visar honom själv och hans två hustrur. Till vänster finns sju bilder ur skapelsen – bl.a. Varde ljus, Gud skiljer ljuset från mörkret, Mannens skapelse. Till höger finns sju bilder ur Återlösningen, bl.a. Bebådelsen, Jesu födelse, Kristus på korset.                                                                                  Han avled år 1727 och hans andra hustru – Anna Brovallia år 1733.

 

Lichton Robert  (1631-1692). Son till en skots officer. Vid 15 års ålder tog han värvning som musketerare i den svenska armen och tjänade med åren upp sig i graderna under Karl X och senare under Karl XI. Efter krigen blev han den senares handgångne man och enväldets trogna tjänare. Ivrig anhängare av reduktionen så länge det inte gällde hans egna gods. L var en robust krigare med stora kroppskrafter och ett hetsigt lynne som orsakade många bråk och dueller. Han ägde gården.  Rörstrand. På hans begravning i Riddarholmskyrkan var kungen närvarande. L:s epitafium utfört av Nicodemus Tessin d.y. är uppsatt i Kungsholms kyrka.

Källa: Alf Åberg

Lundberg, Erik (1895 – 1969)växte upp i Malmö med föräldrarna Emma Lundberg, f. Bong och Carl T. Lundberg.De flyttade tidigt till Stockholm efter några år på Lidingö. Hans lärare under studietiden var b l. a. Osvald Sirén och Jonny Roosaval, senare Sigurd Curman i monumentforskningen 1916. Han följde troget Curmans linje under början av sin antikvariska verksamhet, Han restaurerade ca 120 kyrkor, ruiner och byggnader, som chef för Riksantikvarieämbetets byggnadsminnesavdelning . Den renovering som Kungsholms kyrka genomgick under arkitekten Erik Lundbergs ledning präglar idag kyrkorummet.

* Roos, Eric, se Forsman, Anna

Schröder, Caspar Om Caspar Schröders uppväxt är föga känt. En hållpunkt finns i ett intyg från 1672 enligt vilket han antagits som lärling hos Niclas Schültz i Stockholm. Kort därefter måste han ha anträtt en utlandsresa för att fullborda sin utbildning som bildhuggare. Han var också möjligen lärjunge till Nicolaes Millich eller till Burchard Precht; I stilen ansluter han sig närmast till den senare. Åren 1704-05 utförde han ett par altaruppsatser i Vimmerby kyrka och i Rättviks kyrka, båda med den uppståndne Kristus som huvudfigur och med två änglar som sidofigurer. År 1706 fullbordade han en dopfunt, som skänktes till Kungsholms kyrka av en änkefru Guthermuth (se även denne). De fyra evangelisterna, som bildar sidogrupper till funten, har energiskt hållna karaktärshuvud och svallande, rika draperier. Se även Zacharias Halling.

Schultzberg, Erik Magnus ( 1816 – 1890) var församlingens kyrkoherde mellan åren 1863 och 1890.

Ekonomin var svag och församlingen krävde att man skulle dra in ett värmesystem i kyrkan. Det blev en ångpannecentral i södra korsarmen. Man grävde upp golven och lade en varmvattenledning i slingor under hela golvet. Man tvingades därigenom ta bort ett flertal gravar, bla greve Lichtones grav. Det kostade en hel del pengar – ekonomin fick vara överställd. Schultzberg sålde ut en hel del inventarier och ändrade de ursprungliga fönstren (till bågformade). Lars Vikström (församlingens främsta historiker) har beskrivit denna period som ”filmbulvintern”. Många inventarier försvann således och Schultzberg försökte bl.a. sälja ut Schröders dopkapell. Lyckligtvis hittade han ingen köpare. Fönstren har en helt egen historia, och de ursprungliga fönstren återställdes efter omfattande renovering i samband med den senaste ombyggnaden 1954-56.

ARKITEKTER

 

Geisendorf Léonie (1914-2016) var egentligen ingen Kungsholmsbo men blev genom S:t Görans gymnasium en Kungsholmsprofil.

Léonie föddes i Warszawa under namnet Leonja Marie Kaplan.

Hon tog studenten 1932 och utbildade sig till arkitekt i Zürich.

Hon praktiserade i Paris hos Le Corbusier och flyttade därefter 1938 till Sverige. Under den tiden arbetade hon främst med ledande arkitekter på det ansedda Kooperativa förbundets arkitektkontor.

1940 gifte hon sig med Charles Edouard Geisendorf och bildade tillsammans med honom ett arkitektkontor på Engelbrektsgatan.

Hon var mycket produktiv, men slående är de många förslag som trots allt blev refuserade. Till dessa hör ”Upp i vind” – förslaget till nytt riksdagshus i Stockholm 1971 och förslaget till katolsk kyrka på Kungsträdgårdsgatan 1965.

För oss på Kungsholmen är dock S:t Görans gymnasium – invigt med kungligt besök år 1960 –  det viktigaste avtrycket av ”Lola”. Det finns många som tycker att byggnaden – näst Polishuset – är det fulaste på Holmen. Det finns också många som anser den ett genialt exempel på ”brutal” 50-tals arkitektur, även om inte ”kronan på verket” (samlingssalen) kom till utförande.

Efter det att Svenska bostäder köpt byggnaden har påbörjats en omfattande ombyggnad till 245 små studentlägenheter.

I intervjuer från 2014 (i samband med hennes 100-årsdag) kunde vi läsa att hon fortfarande var aktiv och hade många synpunkter.

Den pampiga och vackra entrehallen kommer dock att finnas kvar.

Gjörwell, Carl Christoffer (1766-1837) var född i Stockholm och son till den mer berömde publicisten och bibliotekarien Carl Christoffer Gjörwell, (bland annat känd för att ha beskrivit den stuvade aborren på Blå Porten). C C Gjörwell började som  byggelev under den i Sverige verksamma arkitekten Desprez, vid uppförandet av det ”Stora slottet på Haga”. År 1803 blev han stadsarkitekt i Stockholm samt samma år medlem i Konstakademien. Han är arkitekten bakom Haga Slott och Ekotemplet samt har ritat både altaret och predikstolen i Kungsholms kyrka. Gjörwells sista stora arbete var Garnisionssjukhuset (nuvarande Landstingshuset på Kungsholmen), uppfört i stram nyklassicism och av många ansett som den exteriört vackraste byggnaden på holmen. Enligt Stockholms gatunamn har namnberedningen varit generös och tilldelat såväl publicisten som arkitekten äran att ge namn åt Gjörwellgatan på Kungsholmen – holmen med alla dessa författare.

Johansson Ciryllus (1884-1959) Chalmersarkitekt, examen från Konstakademien i Stockholm. Var präglad av den tyska tegelarkitekturen under början av 1900-talet och höll fast vid denna in på 1950-talet. Tog avstånd från tjugotalsklassicismen och senare funktionalismen. På Kungsholmen möter vi fråmst hans verk i skapandet av det första gavelhuset på Norr Mälarstrand,  S:t Görans församlingshus på Arbetargatan samt Essinge kyrka på Stora Essingen. Han har även ritat ett par hus på John Ericssonsgatan, nr 13 och 14, samt en industrifastighet Svarvargatan 7. Utanför holmen kan nämnas: Centrumhuset, Kungsgatan/Sveavägen, Spritcentralen på S:t Eriksgatan, PUB-huset  samt Årstabron.

Markelius, Sven Arkitekt som ritade och uppförde funkishuset på Johan Ericssonsgatan  1935. En av de drivande ideologerna bakom kollektivhuset var Alva Myrdal. Bodde där förutom Markelius även Elise Ottesen-Jensen, Bertil Ohlin och Skå-doktorn Gustav Johnsson                                                                                                                                                  Källa och läs mera: Mera Gata upp och ner av Harald Norbelie

Scholander Fredrik Wilhelm (1816-1881) Svensk arkitekt, målare och tecknare. Ledamot i Konstakademin och senare professor och lärare där. Stilbildare. Lämnade förslag till Nationalmuseet men uppdraget gick till den tyske arkitekten Stüler. Ritade Allmänna Försörjningsinrättningen på Kungsholmen allmänt kallad ”Grubbens” Inom Stockholm i övrigt kan nämnas Gamla Tekniska Högskolan på Drottninggatan och Synagogan på Wharendorffsgatan.

Spieler, Mathias  död 1691,  svärson till Jean de la Vallé och arkitekt till Kungsholms kyrka, Ulrika Eleonora. Ligger begravd nedanför högaltaret. Kyrkan invigdes den 2 december 1688, och har sedan dess genomgått ett antal renoveringar och ny- och ombyggnader.

Källa och läs mera: 300 år på Kungsholmen av Per Anders Fogelström

Wallander, Sven Adolf född 15 juni 1890 i Stockholm  död 17 aug 1968. Arkitekt och konstnär – utbildad vid KTH och Konstakademien 1909-13. Anställd bla hos Ivar Tengbom. Presenterade 26 november 1915 på Samfundet Sankt Eriks möte ett förslag till Kungsgatans utformning. Skapare av och ledare för HSB-rörelsen med huvudkontor på Fleminggatan.. Arkitekten bakom det nya funktionalistiska bostadrättsområdet Kungsklippan  med nymodigheter som badrum, sopnedkast, barnstuga och ljusa lägenheter med stora fönster.

Källa och läs mera: Minnen, HSB:s riksförbund 1965

Westman Carl (1866-1936) Framstående arkitekt under 1900-talets första decennier. Anhängare av nationalromantiken. Hans mest kända verk, Stockholms rådhus (1911-1915), anses som den svenska nationalromantikens huvudverk. I motsats till det överarbetade Polishuset (se  ark. Gustav Lindgren) ville W. ge fasaden en stramare gestaltning med enkla sadeltak som påminde om Vasatidens arkitektur. Det massiva tornet mot Scheelegatan har drag av Vadstena slott från 1500-talet.Ett annat verk i nationalromantisk stil av W. är Svenska Läkarsällskapets hus vid Klara kyrka.

Östberg Ragnar (1866-1945). Svensk arkitekt och konstnär, professor i arkitektur vid Konsthögskolan i Stockholm. Den ledande kreatören bakom Stockholms stadshus uppfört 1911-1923. Se vidare om Ö. och Stadshuset under fliken  ”Visste du att” på denna hemsida.Bland andra arbeten av Ö. kan nämnas:  Sjöfartsmuseet på Djurgården, Patent-och registreringsverket på Valhallavägen, Östra Real på Karlavägen, Carl Eldhs ateljémuseum i Bellevueparken, Riksbron.En dotter till Ö. –Susanna Östberg – är Povel Ramels änka.

 

 

NÄRINGSLIV

Apelquist Charles (1749-1824). Apelquist gick en tid vid Strängnäs gymnasium. I Norrköping utbildade han sig till styckgjutare och arbetade som sådan under flera år. I slutet av 1770 talet besökte han London och där agerade han delvis som industrispion. Han kopierade olika tekniska uppfinningar och ritade av olika slags fabriker, men trots misstankar lyckades han ta sig ut ur landet. 1785 lät Apelquist och en kompanjon uppföra verkstäder och bostäder vid Hantverkargatan, sedermera känt som Kungl. Myntets tomt. Där drev han sitt ”Mechaniska Factorie”, och producerades olika varor som skruvar, medaljer och maskiner för textilframställning. Vid Gustav III:s anfallskrig mot Ryssland 1788 – 1792 kom han att medverka i Gustav III:s projekt att ge ut både falska ryska mynt och tvivelaktiga svenska sedlar. Efter avslöjande och skandal,  som blev mindre, eftersom kungamordet inträffade samtidigt, flyttade han över till Marieberg , där han ägnade sig åt styckgjutning, bland annat av Sergels staty över Gustav III (Se Månadens Kungsholmía Februari 2015). 1809 sålde han verkstaden på Hantverkargatan till Samuel Owen och 1816 Marieberg till Kronan. 1819 drog han sig tillbaka och bosatte sig nära sin första verkstad på Kungsholmen.

Bolinder Jean (1813-1899) och Carl Gerhard (1818-1892) var söner till Vaksalaprästen Erik Bolinder.  Båda bröderna flyttade till Stockholm, Jean fick anställning som verkmästare i kungliga myntverket medan Carl Gerhard arbetade i Samuel  Owens verkstad. År 1644 flyttade de in i ett gammalt färgeri Kaplansbacken 10 och år 1845 grundar de firman J & C.G. Bolinders Mekaniska Verkstad. Prästänkan och en syster stod för hushållet. Man köpte in Samuel Owens konkursbo ,  bl.a. två handdrivna svarvstolar, och man såg sig om efter större lokaler. Owens tomt ansåg de för dyr medan Edelcrantz gamla spinneritomt vid Kungsholms strand efter flera ägarbyten blivit ledig.  Företaget växte och blev som ett eget ”rike” På Kungsklippan byggde företaget enkla bostäder som  arbetarna fick hyra till billig kostnad. På så sätt bands de anställda till Bolinders. När tal om att både ett rådhus och ett stadshus skulle byggas på holmen fann de båda bröderna läge att sälja. För 3,5 miljoner köpte HSB industritomten. Bolinders flyttade till Kalhäll och Eskilstuna.  Jean – som var VD i firman lät på 1870-talet bygga  det s.k. Bolinderska palatset på Blasieholmen (nu en del av Grand hotell)  där han bosatte sig.  Carl Gerhard var mer anspråkslös – titulerade sig verkstadschef – och var mer närvarande bland arbetarna på verkstadsgolvet.  Han bosatte sig på Kaplansbacken 3 i det s.k. Westinska huset.

Läs mera: Bolinder Jean, I skuggan av Bolinders verkstad samt under fliken Litteratur.

Edelcrantz Abraham Niclas (1754-1821) Född Clevberg i Åbo, Finland. Docent vid universitetet där i fysik och litteraturhistoria. Efter att Gustav III bjudit honom till Sverige som slottsbibliotekarie även medlem i bland annat Svensk Akademien och Vetenskapsakademien. År 1789 adlad Edelcrantz. Byggde upp och utvecklade den optiska telegrafen i Sverige samt drev en spannmålskvarn på Kungsholmen som – delvis genom Samuel Owens insats – kom att bli ångdriven, den s.k. Eldkvarn.

Ekman Pehr Johan Idag ser man ofta en villagavel, färdig med fönster och dörrar resas på plats vid ett villabygge. Detta var något som Ekmans snickerifabrik redan i slutet på 1800-talet tillämpade. Fabriken låg först nere vid Kungsholmstorg. Efter en brand flyttade man till kvarteret Tegelslagaren (nuv. Klamparen) i början av Repslagargatan (nuv. Fleminggatan). Här fabricerades hus på ”löpande band”. Somliga arbetade med att tillverka bjälklag, andra spikade ihop takstolar etc. Allt prefabricerades. Så lastades allt på en vagn och ett lag vana arbetare for ut och spikade ihop huset på några veckor. Många Essingevillor har till exempel kommit till på det sättet. Själv bodde J.P Ekman mitt emot sin fabrik, adress Fleminggatan 1. Mellan Kronoberget (senare parken) och Repslagargatan uppfördes de s.k. Ekmanska husen. Det var en samling  om 18 arbetarbostäder, naturligtvis prefabricerade, med en något säregen arkitektur. Varje hus hyste 4 lägenheter om ett rum och kök. Avträdeshusen var utformade som  åttakantiga, lusthusliknande skapelser.

Källa och läs mera: Kungsholmen öster om Fridhemsplan av Birgitta Conradsson

Faustman Edvard (1852-1927) Svensk ingenjör. Utbildad vid Teknologiska institutet och Bergsskolan i Falun. Var tillsamman med Petter Östberg en av grundarna av Karlsviks gjuteri på Kungsholmen. Där var han med om att införa och utveckla den så kallade mitisprocessen för gjutning av smidbart gjutgods. (Därav Mitisgatan!) Gjuteriet fick i uppgift att gjuta Linné-statyn i Humlegården år 1885. Se ögonvittnesskildring av gjutningen i intervju med Viktor Skoog i Kungsholmia på mitt sätt av Kurt-Allan Paulsson.

Lamm Oscar (1848-1930) L var född i Stockholm, bergsingenjör och företagsledare. Deltog tillsammans med Gustaf de Laval i dennes försök med en mjölkseparator samt finansierade i hög grad utvecklingen av uppfinningen till den världsprodukt den kom att utvecklas till. Var till en början verkställande direktör i AB Separator men ”separerade” omsider från kompanjonskapet med Gustaf de Laval, vars mer visionära läggning – hela tiden ta fram nya uppfinningar – störde ekonomen Lamm. Se även de Laval Gustav.

de Laval Gustaf (1845-1913) L. född i Orsa i Dalarna, civilingenjör, fil. doktor, uppfinnare och industriman. Redan som ung hade han funderat på en maskin som separerade grädden från mjölken, en konstruktion som senare skulle ge honom världsrykte. L. hyrde tillsammans med sin kompanjon Oscar Lamm in sig i Gundbergs plåtslageri på Fleminggatan för sina experiment. Så småningom köptes hela Gundbergs-området in (1883) AB Separator var fött, ( numera Alfa Laval). Läs mer om AB Separator i Conradsson, Kungsholmen öster om Fridhemsplan.

”Lundinarna” står för en betydande del av den garvardynasti som kom att bestå i 250 år på Kungsholmen (se även Jakob Westin). Anfadern hette Eric Lundin (1777-1839) Han hade startat garverirörelsen på Söder (Skinnarviken?) men flyttade över fjärden 1825 och köpte hus mitt i det Westinska kvarteret! Framgångsrikast var sonen Anders Wilhelm Lundin (1822-1895) som i vissa källor har benämnts som ”Garvarkungen”. En brorson till honom Eugén Lundin (1848-1929) fortsatte verksamheten till 1905 då garveriet avskars från vattnet. Eugens son Ernst Wilhelm (1881-1974) slutligen var den som slog i den sista huden i vattnet. ”Huden märkte jag med SLUT på de bägge svanshalvorna.” Garvargatan och Garvar Lundins gränd minner om epoken.

Owen Samuel (1774-1854) Född i Norton-inHales Shropshire. Arbetade i Leeds som lärjunge till den store James Watt. Medföljer som montör efter inköp av en ångmaskin för drivning av Edelcrantz-ägda spannmålskvarnen på Kungsholmen. Återvänder senare till Sverige och köper den ”Apelqvistska” tomten på Kungsholmen där han tillverkar landets första ångbåt ”Stockholmshäxan”samt bedriver ångslupsverksamhet både i Mälaren och Saltsjön, Han tillverkar också staket, spisar och trädgårdssoffor – allt i gjutjärn. Staketet runt Kungsholms kyrka är skänkt av Owen. Som bäst har han ett hundratal anställda. Efter Owens konkurs 1843 köper bröderna Bolinder upp större delen av maskinparken.

Smith L.O. Brännvinskungen (1836-1913).  Året 1844 vandrar Lars Olsson, 8 år gammal, från gården Sjöarp in till staden Karlshamn, sedan hans välgörare konsul Carl Smith tagit sig an honom. Av en tillfällighet hade han träffat den kvicktänkte gossen och imponerats av hans begåvning. Och härifrån går hans utveckling raskt framåt. Efter två års skolgång inleder han sitt affärsliv! Först får han den handelsbod han som lärling anställs i att blomstra. Vid 14 års ålder flyttar han till Stockholm och får snart anställning på en skeppsmäklarfirma. Det är via det mäkleriet som han – ehuru själv nykterist – börjar handla med sprit. Som 22-åring har han eget kontor på Skeppsbron 32. Nu får han också rätten att bära sin gamle välgörare Carl Smiths namn. Lars Olsson blir L.O.Smith. Men brännvinet var orent och innehöll den illasmakande finkeln. Smith kom på att rena det, först 5 gånger sedan 10 gånger och till slut Absolut! Men kommunala myndigheterna förbjöd honom att sälja den renade spriten inom stadens gränser. Då flyttade han tillverkningen till Reimersholme som då låg utanför stadsgränsen. Han bjöd på gratis båtresa med sluparna Fix och Färdig som fick gå i skytteltrafik med stockholmarna. L.O. Smith avgår som segrare. Absolut Renat är etablerat!

Vid 24 års ålder gifter han sig Marie-Louise Collin – som senare också visar sig vara ett fadderbarn De får fyra barn. Han bor vid början av seklet på Parkgatan 8, men när Jean Bolinder byggt färdigt sitt palats på Blasieholmen, hyr Smith genast en stor lägenhet där. Han blir riksdagsman – ledamot av 1:a kammaren delvis p.g.a. att han verkar som mecenat inom de mest skilda områden – och en  hopplös grälmakare känd för sin bufflighet. Nu har han praktisk taget monopol på brännvinstillverkningen i landet, men bara nästan. Lömska konkurrenter väntar på att få manövrera ut honom. Bl.a. dyker han upp i lösskägg och solglasögon på en bolagsstämma där han förväntades bli avsatt i sin frånvaro. I dag är hans bild den mest spridda världen över p.g.a. den medaljong som sitter på Absolut Vodka-flaskan!

Källa: Tv-programmet Historiens om L.O.Smith av Agneta Ulfsäter-Troell.

 

Smitt J.W. Kungsholmskungen (1821-1904). Johan växte upp på ett litet arrende i Solna under enkla förhållanden. Han blev tidigt faderlös, men en strävsam moder förmedlade driftighet och arbetsvilja. Han kom med på en världsomsegling 1840 för blivande befäl i handelsflottan, men hoppade av i Argentina. Där blev han ägare till en stor estancia, bedrev grosshandel och sände bl.a. hem hudar till garvar Westin och talg till Liljeholmens Stearinfabrik. Han kom tillbaka till Sverige 1853 som en förmögen man, startade tillsammans med en av ”seglarkamraterna” André Oscar Wallenberg Enskilda Banken, köpte in och sålde tomter på Kungsholmen och blev allt rikare. Han blev aktieägare i S:t Eriks bryggeri, som han arbetade upp till landets näst största efter Münchenbryggeriet rakt över fjärden. Vid sekelskiftet ansågs han vara Sveriges rikaste man. Han bodde i Lenmans f.d. malmgård på Scheelegatan 13B (i hörnet av nuvarande Scheele- och Fleminggatan). Huset kallades ”Smittens palats” och tomten sträckte sig ända ner mot Barnhusviken. I det hyreshus som senare byggdes på palatstomten finns en vacker skylt i jugenddekor inhuggen i husfasaden.

Källa: Paulsson Kurt-Allan, Kungsholmiana på mitt sätt, 2000.

Palmcrantz, Karl, Helge, Julius (1842-1880) var med om att lägga grunden till industralismen i Sverige. Hans stora uppfinning var en kulspruta, som tillverkades i ett antal modeller. Palmcrantz kom till Kungsholmen 1879 och flyttade in sin verksamhet, Stockholms vapenfabrik,  i den stora fabriksanläggningen där tidigare Karlsviks väveri legat. 1876 fick han patent på en genial slåttermaskin.

Westin hette egentligen Johan Jansson. Han var från Västerås och tog sig därför namnetWestin. Han kom till Kungsholmen 1736 och fick arbete som garvarlärling. Blev sedermera mästare och ålderman, stadsfullmäktige och kallades allmänt för Garvarkungen. Fyra av Westins söner och blev garvare – den femte blev konstprofessor och har målat altartavlan i Kungsholms kyrka. Den andre sonen, Jakob räknades som en av stadens rikaste personer,  ägde många fastigheter, bl.a.Westinska huset i hörnet Kaplansbacken – Hantverkargatan. Han var med om att bekosta en omfattande ombyggnad av kyrkan 1820. Hans son Jakob Jakobsson Westin blev också han garvarålderman, mycket förmögen samlade han på sig en stor stockholmianasamling, som han sedermera skänkte till Uppsala universitet.

Källa och läs mera: En bok om Kungsholmen av Per Anders Fogelström.

Östberg Petter Adolf (1850-1924) Se Faustman Edvard

FÖRFATTARE

Lars Ahlin (1915-1997) bodde som liten i Sundsvall son till en handelsresande. Modern var lite ”vidlyftig”. När Lars var tre år flyttade familjen ner till Stockholm och Holmia-området på Kungsholmen, närmare bestämt till Kristinebergvägen. Två rum och kök med 7 barn. Lars var sladdbarnet. Han började i skolan på Fleminggatan. Efter 2 år gav sig mamman Jenny iväg från hemmet med en brevbärare och lämnade pappan Gustav ensam med alla barnen. Det var efter 20 års äktenskap. När pappan for till Norrland på sina försäljningsresor, var alla barnen tvingade att ta hand om sig själva. Efter ett tag träffade Gustav en annan kvinna som var villig att ta emot honom och några av hans barn. År 1922 flyttade han därför åter till Sundsvall från Holmia och Stockholm. Lars var då sju år när han fortsatte i småskolan däruppe. I och med det var det slut på hans upplevelser och anknytning till just Kungsholmen. Visserligen lär han ha besökt huset där han bodde någon gång på äldre dar, men i hans författarskap finns inga direkta anknytningar till Holmia. I hans sista roman som han skrev på äldre dar –Kråkorna från Konradsberg – kan man dock spåra en lätt kamoflerad  anknytning.

Källa: Ahlin Gunnel, Lars Ahlin växer upp, Bonnier 2001

Hedin Sven (1865-1952) Dåtidens kanske mest berömde svensk p.g.a. betydelsefulla upptäcktsresor i Centralasien. Författare och medlem av Svenska Akademien. Den siste svensk som adlades (1902). Stark Tysklandsvän som aldrig vek från sin linje. Stöd för Hitler och Nazityskland svärtade hans rykte. Eftermäle ”…framträder en både ömklig och uppblåst man med ett betydande mod att gå sin egen väg och en sällsynt beslutsamhet att välja fel väg.”  Hedin gifte sig aldrig och var barnlös. Han bodde på Norr Mälarstrand 66 tillsammans med sina tre likaledes ogifta systrar. I porten finns en Asiem-karta i relief. Sandfärjade bergskedjor höjer sig mellan sjö och hav. På motsatta väggen ett kinesiskt tempel.

Hjort, Hjalmar, (1852 – 1949) lektor i tyska vid Kungsholms läroverk.
Författare till tysk grammatik med bla oförglömliga ”Die Heringe der Ostsee sind magrer als die der Nordsee”

Isaksson Ulla (1916-2000) född Lundberg, bodde som nygift – Isaksson – i Stadshagen från 1938 in på 1960-talet. Senare gift med Erik Hjalmar Linder. Många kända böcker t.ex. ”Kvinnohuset” som filmades med bl.a. Ulla Sjöblom (kungsholmskvinna!) 1953. Kulturförvaltningen, Stockholms Stad, har satt upp en tavla i S:t Göransparken med ett citat ur ”Kvinnohuset”.

 

Oljelund Lars Ivan (1892-1978) O. växte upp i fattig förstadsmiljö i Stockholm och prövade flera yrken. Han anslöt sig tidigt till den ungsocialistiska rörelsen, uppträdde som agitator och skribent. Han debuterade som författare 1915 med en samling skisser i ”Skärseld”. Han var 1916-18 redaktör för tidningen Brand. Under denna tid avtjänade han ett fängelsestraff, då han i en debatt föreslagit storstrejk som medel mot att att förhindra en eventuell mobilisering. För kungsholmsbor är barnaårens bittra upplevelser av förra sekelskiftets fattigkvarter som han skildrar i den självbiografiska romansviten Det hände på Kungsholmen (1951), Stockholmsbarn (1952), Arbetarbohem (1954) och Dans med stormen (1954) av särskilt intresse. Se f.ö. under Oljelund på hemsidans litteraturflik.  Han erhöll Samfundet De Nios stora pris 1968.

Sandel, Maria (1870-1927) levde hela sitt liv under fattiga omständigheter. Som ung arbetade hon som hembiträde i Amerika och debuterade då som skribent med smärre skaldestycken i den svensk-amerikanska tidskriften Nordstjernan. Efter återkomsten till Sverige försörjde hon sig som trikåstickersta. Maria och hennes mor drev en mjölkbod på Kungsholmen. I 25-årsåldern miste hon hörseln och efter några år drabbades hon av synnedsättning. Trots svårigheterna fortsatte hon att skriva i sin lägenhet på Skogshyddan – ett område med nödbostäder för fattiga familjer på Mariebergsgatan.

Hon debuterade 1908 med novellsamlingen ”Vid svältgränsen och andra berättelser”. Hennes första roman var ”Virveln”, där storstrejken står i fokus.

Hon levde som hon lärde och skapade sig en obestridd plats som pionjär inom den svenska arbetarlitteraturen. 

Källa och läs mera: Gata upp och gata ner av Harald Norbelie.

Svedelid Olov (1932-2008) S. växte upp på Kungsholmen, närmare bestämt på S:t Eriksgatan 12 i backen upp mot Hantverkargatan. Pojkåren har han skildrat i boken Världen som var Kungsholmen (1993). Postumt utgavs boken Älskade Stockholm (2009). Betr. dessa båda böcker; se Hemsidan under fliken Litteratur. För allmänheten är väl annars S. mest känd som en hårdkokt deckarförfattare där polisen Roland Hassel som bodde på Pontonjärgatan (!) uppträder i ett stort antal böcker ,varav en del även filmatiserats.

POLITIKER

 Johansson-Visborg, Anna ”En av dessa märkliga, kraftfulla socialdemokratiska kvinnor”   ”Insikten om hur svårt  ensamstående arbetarkvinnor hade det fick henne att dra igång en insamling för en stiftelse. Själv satsade hon 300.000.- som hon och maken Sven tjänat  på en hyresfastighet vid Honrstull samt på den bigraf – Flamman – som de drev tillsammans” (Norbelie). Hon lät uppföra Kvinnohuset på Welanders väg som var inflyttningsklart 1946. Dessutom fastigheter på Lindhagensgatan och på Sankt Göransgatan.

Albert Lindhagen (1823-1887). Riksdagsledamoten och kommunalmannen Albert Lindhagen var den ledande gestalten i de stora projektet med att förvandla småstaden Stockholm till en storstad genom den s.k. Lindhagensplanen från 1866 även om hans planer aldrig kom att fullbordas i sin helhet. Planen var att en del av de nya föreslagna gatorna brutalt skulle bryta sig igenom det gamla rutmönstret med dess fyrkantiga kvarter. Så föreslogs t.ex. en genomfart från Tranebergsbron på Kungsholmen via Drottningholmsvägen och blivande Kungsgatan fram till nuvarande Karlaplan. ”Stjärnplatser”, från vilka gator utstrålade åt olika håll, föreslogs bl. a. nära Fridhemsplan.

Läs mera om Lindhagen och stadens nydaning i PA Fogelströms: Ur det försvunna, Bonnier 1995

Lindström Ulla (1909-1999). Hon bodde på Fleminggatan i många år. Hon var riksdagsledamot 1946-1970. I en tid då ytterst få kvinnor gavs framträdande poster inom politiken, blev hon 1954 konsultativt statsråd ”utan portfölj” senare biståndsminister. Hon avgick 1966 då Sveriges regering inte uppfyllde sitt löfte om att öka biståndet till en procent av BNP. Lindsröm var kontroversiell även inom sitt eget parti och gjorde sig känd då hon inte neg för Storbritanniens drottning Elizabeth, när hon anlände till Skeppsbron i Stockholm den 8 juni 1956.                                                                                                           Källa: Wickipedia

Wibble Anne (1943-2000) Wibble var dotter till förre folkpartiordföranden Bertil Ohlin och följde i faderns fotspår och studerade nationalekonomi. Hon arbetade en tid som lärare på Handelshögskolan. Hon var riksdagsledamot 1985-1997 samt Sveriges första kvinnliga finansminister 1991-1994. Hon hade stark anknytning till Kungsholmen genom födelsen på Norr Mälarstrand (Ohlin), gift Wibble på Hantverkargatan. Under sina sista år bodde hon på Igeldammsgatan.

 

 

 

SKÅDESPELARE

Carlsson Sickan Anna-Greta (1915-2011). ”Den glittrande glada.” Sitt förnamn Sickan fick hon efter sin fars favoritskådespelare Sickan Castegren. Som ung hjälpte hon till i sin fasters mjölkaffär i Gamla stan.[Vid 16 års ålder slutade Sickan skolan och efter ett kort gästspel på Naima Wifstrands ( även hon kungsholmskvinna) teater på Vattugatan började hon på Södra teatern i oktober 1932. Hennes första pjäs var lustspelet Vi som går köksvägen mot Thor Modéen. Sickan medverkade under sin levnad i många filmer och otaliga radioprogram. Sickan lanserade även många filmmelodier som gavs ut på skivor, bland annat Löjtnantshjärtan, Jag ska sjunga för dig och hennes signaturmelodi Jag är så glittrande glad. Hon bodde under många år på Norr Mälarstrand.

Lindstedt Carl-Gustaf (1921-1992). Karl Gustav (enligt prästbetyget) växte upp på Agnegatan 31 där hans pappa hade en blomsterhandel en bit in från Fleminggatan. Han började tidigt spela amatörteater i Unga Örnar och i SSU. 1942 var han med och bildade Tre Knas som under många år roade publiken i folkparkerna och i Gösta Bernhards Casinorevyn. Han medverkade i otaliga revyer, filmer, radio- och TV-program.  Inom teatern var han under  80-talet verksam på Vasan  samt på 90-talet vid Dramaten. Han har fått en egen gata uppkallad efter sig, en förlängning av nuvarande Norra Agnegatan

Sjöblom, Ulla (1927-1989). Född på Fridhemsgatan i S:t Görans församling. Efter studentexamen vid Flickläroverket på Sveaplan var hon elev vid Helsingborgs stadsteater och fortsatte studierna vid Dramatens elevskola. Hon verkade senare vid teatrar som Dramaten, Göteborgs stadsteater, Malmö stadsteater m.fl. I mitten av 1950-talet var hon en framstående och känd vissångerska med visor och tolkningar av Lars Forssell, Hon gjorde rollen som portvaktens dotter i filmversionen av Isakssons ”Kvinnohuset”.

Wifstrand Naima (1894-1968) Hon växte upp med en ensamstående mor på Fleminggatan. Hon lärde sig grunderna inom skådespeleri när hon 1905 fick följa med Anna Lundbergs resande teatersällskap runt i landet. Hon studerade sång i Stockholm. 1910 for hon till London och studerade vidare. Efter studierna var hon en betydande operettsångerska. Men hon fick så småningom nog av operettlivet och beslöt sig att på 1930-talet satsa på talroller. Per Lindberg engagerade 1937 henne för att spela Bertolt Brechts Tolvskillingsoperan på olika platser i landet. När den senare lämnade Tyskland på grund av nazismen och flyttade till Sverige, skrev han Moder Courage för henne. Hon har skildrat sitt tidigare liv i självbibliografin ”Mitt liv – min koffert” med många minnesbilder från Kungsholmen kring sekelskiftet. Se t.ex under fliken Litteratur på denna hemsida.

 

BROTT

 Arbin, Erik von se Flyborg, Sixten

Dahlman, Albert Gustaf Född 17 februari 1848 i Norberg  död 30 juli 1920 i Stockholm. Stockholms och Sveriges sista skarprättare. Utsedd 5 aug 1885. Bodde på S:t Eriksgatan fram till 1918 då han flyttade till Lilla Essingen.  Under sina 25 år som bödel avrättade han sex personer, bl.a. Yngsjömöderskan Anna Månsdotter. Den sista avrättningen skedde den 23 november 1910 på Långholmen – Johan Alfred Ander-Andersson – med giljontin.

Flyborg, Sixten mördades den 12 mars 1926 kl 03.13 genom att bomb placerats på den Buick-taxi som skulle ta honom från  Kungsholms hamnplan till hemmet på Östermalm. Explosionen skedde högst upp på Pipersgatan. Chauffören, Bror Strömberg, överlevde som genom ett under utan allvarliga skador.  Bakom dådet stod hans bägge kompanjoner Erik von Arbin och Alexander Kreuger.

Kreuger, Alexander se Flyborg, Sixten

Källa och läs mera: Stockholms spökhus av Stig Linnell

”von Sydovska” morden. Hj. V. Sydow och två tjänare mördade i hemmet, sonen skjuter sig och hustrun på Uppsalahotell. Denna svarta rubrik toppar Stockholms-tidningens förstasida den 8 mars 1932. Häradshövdingen Hjalmar von Sydow, ledamot av första kammaren, bodde i en 8-rummare på Norr Mälarstrand 24. Den 7 mars går sonen Fredrik, Uppsalastudent, in i en järnaffär på Hantverkargatan och köper ett kraftigt järnrör. Tillsammans med sin hustru Ingun far han till lägenheten. Det är känt att sonen och fadern ofta bråkat om pengar. Han möts av kokerskan fru Herou och en jungfru. Häradshövdingen är ej hemma. Av någon obegriplig anledning slår Fredrik ihjäl de båda kvinnorna med ett strykjärn. Strax efter kommer fadern hem. Sonen slår ihjäl även honom med järnröret. Efter dådet tar de en droskbil till Uppsala. På restaurangen Gillet beställer de in champagne och ostron till synes i harmoni och lycka. Kvällen går. Fredrik får ett bud. Någon väntar och Fredrik förstår. Verkligheten har hunnit ikapp honom. I ett obevakat ögonblick skjuter han sin hustru och sedan sig själv.

Läs mer om det von Sydowska mordet i Harald Norbelies: Hänt och känt på Kungsholmen. Helena Henschen: I skugganav ett brott.

 

IDROTT – bidrag från vår medlem Bosse Nyrenström

Curt Almgren lagkapten och nestor i Kungsholms-Pojkarnas framgångsrika bandylag under 40- och 50-talen. Sportjournalist.

Robert Eklöf var en av de stora  ledarprofilerna – först i Inedals IK (1915-18) och efter detta  1918-1950 i Kronobergs IK och Kronobergs BK. I samtliga klubbar var han kassör.

Axel ”Acke” Eriksson bodde på Stadshagens IP från invigningen 1932 och flera årtionden framåt. Han ”basade” för Stassis som vanligtvis under dessa år var först med att ha spelbara isbanor i hela stan och även på våren ha spelbara fotbollsplaner först av alla.

Nils Ericsson var under 53 år sekreterare i Westermalms IF med början 1935. Han var även lagledare för Westermalms allsvenska fotbollslag 1928-29.

Karl-Gustav ”KG” Jansson uppväxt på Stora Essingen. Bandyspelare, tränare och lagledare fdör Essinge IK. ”Mr Essinge” har varit ordförande i bandysektionen under flera år. I yngre dagar var han även livvakt till vår nuvarande konung – Carl CVI Gustav.

Gustaf ”Gurra” Carlson – 1894-1942
Var lagkapten i Mariebergs IK, TIGRARNA och även i landslaget under OS i Paris1924, när Sverige blev bronsmedaljörer. På 30-talets utsågs han till ordförande i uttagningskom i Sv. Fotbollsförbundet. ”Gurra” avled tyvärr redan 1942 varefter hans landslagskamrat ”Putte” Kock blev lagledare för vårt landslag.

Eskil Eckert-Lundin – 1906-74
Var ordförande 1955-66 i Westermalms IF. Kapellmästare på China-varitén. Han hade smeknammnet ”Mr China”. På Sonora sjöng han år 1935 tillsammans med Sven-Olof Sandberg in ”Gamle Svarten”. Skivan blev en stor framgång för de två.

Nils ”Nisse Nys” Nyström – 1893-1987
Orienterare, skidlöpare och friidrottare i Westermalms IF. Efter aktiv som idrottsman var han under flera år lagledare och ordförande i föreningen. Senare också utnämnd till hedersordförande i Westermalms IF.

Wilhelm Sahlqvist blev år 1928 då Kungsholms IF (KIFEN) bildades sekreterare i föreningen och hade den posten ända in på 50-talet.

 

 

 

 

 

 

 

Annonser